Du som läser det här arbetar – precis som jag – antagligen redan med ett intranät, ensam eller tillsammans med några få andra. Jag vet att din interna webbplats snurrar på sedan några år, och det mesta (innehåll, rutiner, ägare, beslutsgång, tekniska lösningar och så vidare) har vuxit fram successivt. Det går ju, men erkänn – det är litegrann av ett lapptäcke.

Visst skulle det vara skönt att ha allting ordentligt genomtänkt? Att ha alla pusselbitar på plats?

När jag blev huvudredaktör 2003 fanns i princip två uttalade roller i webbarbetet: ”webmaster” och ”infomaster”. Webmastern var hos oss förvaltaren av det tekniska systemet, den person som fick webbplatsen att snurra varje dag. Infomastern var producenten, skaparen av innehållet, och arbetade med orden, bilderna och de irriterande gif-animationerna. Min titel blev alltså huvudredaktör, idén var just att vara en infomaster.

Problemlösandet på den tiden var lite som att arbeta med yin och yang. En webbfråga kunde vara teknisk (min kollegas ansvar på it-avdelningen) eller icke-teknisk – och därmed en informationsfråga eftersom intranätet sågs som en elektronisk personaltidning.

I dag ska anställda kunna genomföra rutinuppgifter på intranätet och helst också samarbeta via intranätet. Innehållen tjänster och collaboration handlar om så mycket mer än it och info, och webbgruppens behov av kompetens inom fler ämnesområden är stort.

Det är här mina pusselbitar kommer in. För om intranätet inte är yin-yang, antingen-eller, ett mynt med två sidor – ja, hur ser det då ut?

Det finns många artiklar om intranät på webben. Men inget som jag hittills läst ger hela pusslet. Inte så att det passar min organisation i alla fall. Jag ser redan pusslet färdigt inne i mitt eget huvud, men mina chefer, ledningen och organisationen måste också kunna se och förstå pusslet. Först då får jag mandat, pengar och resurser, först då går det att göra någon form av storytelling som berör och engagerar organisationen. Först då börjar intranätet betyda något konkret för min omvärld.

Nästa del: Intranätarbetet från ax till limpa. 1) Grunden. (Kommer snart)

Du som läser det här – läser du i en papperstidning varje dag? Jag har insett att jag inte längre gör det, och inte ens saknar det. En lite chockerande upptäckt eftersom jag ser mig själv som nyhetsjunkie.

Trots det får jag tillräckligt med nyheter. Jag lider ingen brist på information. Jag hänger med i vad som händer i stan, Sverige, Europa och världen. Detta eftersom jag följer en mängd nyhetskällor, bloggar och annat på webben.

Allt färre ser nödvändigheten av en prenumererad morgontidning. Se på tidningsdöden i USA. Jag själv är inte beredd att överge morgontidningen än, men jag inser att jag inte längre betraktar den som min primära källa för nyheter.

Sverige har ett presstöd för att garantera två röster på en ort. Men vissa menar att stödet aldrig gynnat demokratin och mångfalden. Samtidigt blir effekten av bara en röst att det inte finns samma driv hos en tidning att vara bäst (eller kanske ens bra). Och om det inte finns någon röst alls – hur går det då? Vad händer när tidningar dör? Är det kanalen, distributionsformen, som dör – eller är det hela journalistiken? Och vad kan komma istället? Det finns flera mycket intressanta åsikter om detta på webben. Här är tre stycken.

Newspapers and Thinking the Unthinkable, Clay Shirky.

How Newspapers Tried to Invent the Web, Jack Shafer.

Old Growth Media and the Future of News, Steven Berlin Johnson.

Inte precis intranät, men en viktig samhällsfråga som gör mig lite bekymrad. Det ÄR viktigt att någon utomstående granskar kommuner, landsting, företag och annat, med så lite beroende som möjligt.

En kul påminnelse om att handhållna produkter har funnits längre än man tror…

Den kassa uppdateringen det senaste halvåret har berott på att jag varit utlånad till nya malmo.se. Nu har vi lanserat webbplatsen, och jag får gå tillbaka till att tänka på mitt hjärtebarn nr 1 – intranät. Håll ögonen öppna (eller prenumerera på rss-strömmen från bloggen, kanske är smartare att säga). Nu är det fokus på insidan igen!

/ Jesper

Folk hamstrar just nu, noterar jag. Idag när jag handlade på affären köpte kvinnan före mig i kön en massa glödlampor; 25W, 40W och någon 60W. ”Glödlampan väl sluta säljas i morgon”, kommenterade hon. Många tidningar rapporterar att glödlampsförsäljningen – alla styrkor – toppar just nu.

Vad beror detta på? Jo, EU ska fasa ut glödlampan till förmån för mer energivänliga lampalternativ. Från 1 sept försvinner 100W glödlampor samt matta glödlampor från handeln. Just VILKA lampor som försvinner verkar många ha missat. Folk köper in vilka lampstyrkor som helst.

Vissa tidningar späder okunnigt också på ”paniken”, till exempel Sydsvenskans söndagsbilaga, som i helgen förkunnade glödlampans slutliga död. (Sydsvenskan 30 aug 2009, söndagsdelen, s. 6.) Aftonbladet har också dålig koll.

Någonstans har ansvarig myndighet missat i kommunikationen. Det borde inte vara svårt att nå ut med VAD som slutar säljas detta månadsskifte, men trots detta verkar många medborgare missa informationen.

Kommunikation är svårt.

Toby Ward, Prescient Digital Media, har undersökt 561 organisationer jorden runt i sin Intranet 2.0 Global Survey. Studien visar att 2.0-verktyg som wikis, diskussionsforum, bloggar, IM och liknande numera är ganska vanliga verktyg.

Sharepoint dominerar också som verktyg bland dem som infört 2.0-funktioner i organisationen, ungefär hälften av dessa använder Microsofts verktygssvit i någon form.

Wards studie har också, parallellt med frågorna om wikis m.m., undersökt om organisationer har infört ”intranet social networking”. Detta tycker jag är lite konstigt eftersom e-post, bloggar, wiki, diskussionsforum och taggning alla för sig är verktyg som stöder socialt nätverkande online. Jag har inte sett studiens frågeformulär, men en välvillig tolkning av frågan är väl om organisationen infört något sammanhängande programpaket à la Facebook, med utrymme för mer än utbyte av rent verksamhetskritisk information. En femtedel av organisationerna har detta i någon form, men bara 6% av dem har infört det i hela sin organisation.

Ovanstående sätter fingret på en springande punkt när det gäller intranät och webb: Ofta är det ganska oklart, också för oss som har intranät som yrke, vad vi menar och vad vi arbetar för att införa. Vad är skillnaden mellan en ”webbplats” och en ”portal”? Är nya modeordet ”sociala nätverk” en funktion/ett program, en svit av funktioner eller mer ett avancerat tillstånd som intranätet kan övergå i? Eller har kanske ”sociala nätverk” egentligen inget alls med teknik att göra?

Jämför Wikipedias information om sociala nätverk och tjänster/verktyg för sociala nätverk (social netwok service):

Social network: A social network is a social structure made of individuals (or organizations) called ”nodes,” which are tied (connected) by one or more specific types of interdependency, such as friendship, kinship, financial exchange, dislike, sexual relationships, or relationships of beliefs, knowledge or prestige.

Social netwok service: A social network service focuses on building online communities of people who share interests and/or activities, or who are interested in exploring the interests and activities of others. Most social network services are web based and provide a variety of ways for users to interact, such as e-mail and instant messaging services.

Studien verkar inte nämna verktyget twitter alls. Intressant, eftersom twitteranvändandet både växer explosionsartat och på samma gång dissas som ”mindless babble of people telling you what they are doing minute-by-minute”.

Har din organisation börjat använda Twitter för intern kommunikation mellan anställda, kanske på något sätt ihopknutet med intranätet? Malmö stad har det inte. Jag är personligen tveksam till hur användbart Twitter är inne i organisationer, med sin begränsning på 140-tecken och krångliga kommandon. Vad tycker du?

* * * *

Svaret på rubriken är att intranätet, precis som Facebook, aldrig kan bli ett socialt nätverk i sig självt. Däremot kan intranätet med olika integrerade verktyg stödja redan existerande sociala nätverk och bidra till att nya nätverk uppkommer. Bygg med detta i åtanke, men kom också ihåg att fikarummet och promenader i korridoren kommer att vara de verktyg som många anställda fortfarande upplever som allra bäst för att underhålla sina sociala nätverk.